Ödmjuk och stolt men aldrig det ena utan det andra som Dag Hammarskiöld sa. Den än så länge orörda skogen är nog både ödmjuk och stolt med alla sina naturliga träd. De starka och sega björkarna som ödmjukt böjer sig under lasten av snö som klarmar sig fast i grenarna. De långa och raka granarna som stolta står raka och väl anpassade till snölast med sina korta grenar på skogarna norr om Dalälven. Bilder man hittar när man bläddrar i gamla kataloger i datorn 🙂
Related posts...