Våmhuskans grammatik

Kortfattad grammatik framtagen av Bertil Ask, Våmhus.

SUBSTANTIV

Substantiv markeras med beteckningarna (m) för maskulinum, (f) för femininum och (n) för neutrum. Realgenus finns inte i Våmhusmålet. För varje substantiv anges fyra former, nämligen obestämd och bestämd form i såväl singularis som pluralis. Ett antal ord saknar någon- eller några former.

Maskulina substantiv (m) får i bestämd form singulais någon av ändelserna -n, -in, -tsin eller -dsin.

Pluralformerna har ändelsen -ä i både obestämd- och bestämd form. I några sällsynta fall finner man ändelsen -ir. Ex. bugir = bågar.

SINGULARIS   PLURALIS  
OBEST. FORM BEST. FORM OBEST. FORM BEST. FORM
       
butt buttn buttä buttä
burk burken burkar burkarna
       
kaniv knaivin knaivä knaivä
kniv kniven knivar knivarna
       
spaik spaitsin spaikä spaikä
spik spiken spikar spikarna
       
kasung kasundsin kasungä kasungä
päls pälsen pälsar pälsarna

Feminina substantiv (f) får i bestämd form singularis någon av ändelserna -a, -i, -tsi,
eller -dsi (Obs. Tonande vokaler).

I pluralis är ändelserna -ur och -ä i bägge formerna. Omljud förekommer i vissa fall.

SINGULARIS   PLURALIS  
OBEST.FORM BEST.FORM OBEST. FORM BEST. FORM
       
kulla kulla kullur kullur
flicka flickan flickor flickorna
       
grå gråni gränä gränä
gran granen granar granarna
       
buok boutsi buokä buokä
bok boken böcker böckerna
       
keling kelindsi kelingä kelingä
gumma gumman gummor gummorna

Substantiv i neutrum (n) for i bestämd form singularis någon av ändelserna -t, -ä och (i enstaka fall) -tsä.

Bestämd form pluralis får någon av ändelserna -i, -ni och -tsi.

Obestämd forn är lika i singularis och pluralis.

SINGULARIS   PLURALIS  
OBEST. FORM BEST. FORM OBEST FORM BEST. FORM
       
trai trait trai traini
träd trädet träd träden
       
muot muotä muot muoti
mugg muggen muggar muggarna
       
daik daitsä daik daitsi
dike diket diken dikena

DEN OBENSTÄDA ARTIKEL - sv. en, ett - heter på Våmhusmål:

jenn framför maskulina substantiv
  ex. jenn knaiv - en kniv. jenn est - en häst.
   
je framför feminina substantiv
  ex. je keling - en gumma, je group - en grop.
   
jett framför substantiv i neutrum
  ee. jett trai - ett träd, jett ausa - ett hus

PREPOSITIONER som fe = för, millå = mellan, nest = hos, ati = i m.fl. styr dativ (huvudsakligen märkbart endast i pluralis)

Itta i noð fe pojkum = Det här är något för pojkarna.

An stuoð millå trainum = Han stod mellan träden.

Diem a we nest krippum = De har varit hos barnen.

Å a we ati bymm = Hon har varit i byn.

ADJEKTIV

Adjektiv får framför såväl maskulina- som feminina substantiv i singularis någon av ändelserna -a (ev. -an) och -ga.

Framför substantiv i neutrum singularis förekommer ändelserna -it, -t och -ut. Ett undantag utgör ordet li:tä = litet, som får ändelsen -ä.

Framför substantiv i pluralis får adjektiven ändelserna -u och -ä.

SINGULARIS PLURALIS
   
jen stu:r ka:r flierä stu:rä karä
danda stura ka:rn diemda stu:rä karä
   
jett stu:rt trai flierä stu:rä trai
eða stu:ra trait diemda sturu traini
   
je laung keling flierä laungä kelingä
doða launga kelindsi diemda laungä kelingä
   
jett laungt brä:ðä flierä laungä brä:ðä
eða launga brä:ðä diemda laungu brä:ði
   
jenn dritun pojk flierä dritugä pojkä
danda drituga pojtsin diemda dritugä pojkä
   
jett fi:nt buord flierä fi:nä buord
eða fi:na buordä diemda fi:nu buordi
   
je kusulin stuga flierä kusuligä stugur
doða kusuliga stuga diemda kusuligä stugur
   
jett liött ausa flierä liötä aus
eða liöta ausa diemda liötu ausi
   
jenn li:tn stie flierä lislä stienä
danda lissla stienn diemda lisslä stienä
   
jett li:tä trai flierä lisslä trai
eða lissla trait diemda lisslu traini

Adjektiens komparation skiljer sig normalt inte nämvärt från sina rikssvenska motsvarigheter.

laung - laingä - laingst sma:l - smalära - smaläst
stutt - stuttera - stuttäst staðun - staðugära - staðugäst


PRONOMEN

PERSONLIGA  
Subjektsform Objektsform
jag ig, i (framf. Kons.) mig mi
du du, ðu (efter vokal) dig ði
han ann honom ånum
hon å henne änä
den, det den, det
vi wi:ð oss woss
ni i:ð er ick
de diem dem ðiem

POSSESIVA

min, mitt, mina männ, mett, mainä
din, ditt, dina dänn, dett, dainä
hans ånumäs
hennes änäs
vår, vårt, våra wuor, wourt, wuo
er, ert, era ickä
deras diemmäs, diöras

DEMONSTRATIVA

den här issn (m), issu (f)
det här itta
de här isä
   
den där danda (m), doða (f)
det där eða, ðiö, diöða
de där diemda

FRÅGANDE

vem ukin (m), uku (f)
vems, vilkas ukinäs, ukumäs
vilka ukä
   
vad wänn
var war
vart wert

OBESTÄMDA

ingen = indsin intet = intä inga = ingä
någon = nån något = noð några = nogä
alla = ollä allt = ollt andra = odrur
annan = ellä annat = ellä andra = ellä

GENITIV

Genitiv förekommer eg. Endast i samband med substantiv som betecknar levande varelser samt vid egennamn. Ändelsen är då -äs, men man finner även ändelserna -as, is, -s och -us.

SINGULARIS PLURALIS
   
estnäs = hästens estumäs = hästarnas
tsy:rnäs = kons tsy:numäs = kornas
eldsinäs = älgens elgumäs = älgarnas
   
fallas = fars, pappas  
munus = mors, mammas  

Egennamn: Evertäs pojk, Matsas korg, Ulovis brour, Gretus buok.

När det gäller övriga substantiv uttrycks ägande med hjälp av olika omskrivningar.

VERB

Verb förekommer i ordlistan i tre former: infinitiv, imperfektum och particip.

INFINITIV IMPERFEKT PARTICIP
     
baita = bita biet = bet biti = bitit
kåita = springa kåitäd = sprang kåitt = sprungit
kumå = komma ka:m = kom kä:mi = kommit
lågå = laga lägäd = lagade lågå = lagat
sicka = sjunka sock = sjönk suttsi = sjunkit

Ordet inte heter på Våmhus int. I de fall föregående ord slutar på vokal bortfaller ofta i-et.

Jag har heter ig a. Har inte heter ánt. Emellertid förekommer även ett r efter a. Jag har kan sålunda heta ig ar. Ofta är det då fråga om att betona sv. har. Har inte heter då ar int.

I imperfektum av samma verb bortfaller också ofta i-et. Ex. hade inte = ad´nt - men betonat har inte = add´int.

Verbformerna avviker i sina böjningsmönster ofta avsevärt från sina rikssvenska motsvarigheter. Man konstaterar, som väntat, att de vanligast förekommande verben är de mest avvikande.

Infinitivmärket (att) heter på Våmhusmål te eller ev. se.

Ex. se/te kåita = att springa, se/te jätå = att äta.

HJÄLPVERB

te(se) a: jag har te(se) wårå att vara

PRESENS

ig a: jag har ig i: jag är
du a: du har du i: du är
an a: han har an I han är
å a: hon har å i hon är
eð a: den, det har eð i den, det är
wið am vi har wið irum vi är
ið avið ni har ið irið ni är
diem a: de har diem i: de är

IMPERFEKT

ig add jag hade i(g) wa jag var
du add du hade du wa du var
an add han hade an wa han var
å add hon hade å wa hon var
eð add den, det hade eð wa den, det var
wið addum vi hade wið warum vi var
ið addið ni hade ið warið ni var
diem add de hade diem wa: de var

PERFEKT

ig a aft jag har haft ig a we(ri) jag har varit
du a aft du har haft du a we(ri) du har varit
an a aft han har haft an a we(ri) han har varit
å a aft hon har haft å a we(ri) hon har varit
eð a aft den, det har haft eð a we(ri) den, det har varit
wið am aft vi har haft wið am we(ri) vi har varit
ið avið aft ni har haft ið avið we(ri) ni har varit
diem a aft dom har haft diem a we(ri) de har varit

PLUSKVAMPERFEKT

ig add aft jag hade haft ig add we(ri) jag hade varit
du add aft du hade haft du add we(ri) du hade varit
an add aft han hade haft an add we(ri) han hade varit
å add aft hon hade haft å add we(ri) hon hade varit
eð add aft den, det hade haft eð add we(ri) den, det hade varit
wið addum aft vi hade haft wið addum we(ri) vi hade varit
ið addið aft ni hade haft ið addið we(ri) ni hade varit
diem add aft dom hade haft diem add we(ri) de hade varit
te/se werd att bli(va) te/se sku att skola, ämna

PRESENS

i(g) werd jag blir i(g) ska jag ska
du werd du blir du ska du ska
an werd han blir an ska han ska
o.s.v. o.s.v. o.s.v. o.s.v.
wið werdum vi blir wið skum vi ska
ið werdið ni blir ið skulið ni ska
diem werd de blir diem sku de ska

IMPERFEKT

i(g) ward jag blev i(g) skuld jag skulle
du ward du blev du skuld du skulle
an ward han blev an skuld han skulle
o.s.v. o.s.v. o.s.v. o.s.v.
wið wardum vi blev wið skuldum vi skulle
ið wardið ni blev ið skuldið ni skulle
diem ward de blev diem skuld de skulle

PERFEKT

ig a wordi jag har blivit ig a sku jag har ämnat
du a wordi du har blivit du a sku du har ämnat
an a wordi han har blivit an a sku han har ämnat
o.s.v. o.s.v. o.s.v. o.s.v.
wið am wordi vi har blivit wið am sku vi har ämnat
ið avið wordi ni har blivit ið avið sku ni har ämnat
diem a wordi de har blivit diem a sku de har ämnat

PLUSKVAMPERFEKT

ig add wordi jag hade blivit ig add sku jag hade ämnat
du add wordi du hade blivit du add sku du hade ämnat
o.s.v. o.s.v. o.s.v. o.s.v

Verbens 1:a- och 2:a person pluralis slutar alla i samma tempus på -um resp -ið. Ett undantag finns, nämligen verbet a: (ha), som i 1:a person pluralis slutar på -m.

Ett antal verb har omljud -å i infinitiv blir ä i imperfekt.

Ex. båkå - bäkäd, målå - mäläd, skråpå - skräpäd, tålå - täläd.

KONJUNKTIV uttrycks genom en form av verbet a: (ha).

An ädd sku fårå a Stockola = Han skulle (borde) fara till Stockholm.

Wið äddum sku d3ärå so = Vi skulle (borde) öra så.

Ið äddið kämi fe: te sta:na = Ni hade blivit tvungna att stanna.


Tillbaka