Substantiv markeras med beteckningarna (m) för maskulinum, (f) för femininum och (n) för neutrum. Realgenus finns inte i Våmhusmålet. För varje substantiv anges fyra former, nämligen obestämd och bestämd form i såväl singularis som pluralis. Ett antal ord saknar någon- eller några former.
Maskulina substantiv (m) får i bestämd form singulais någon av ändelserna -n, -in, -tsin eller -dsin.
Pluralformerna har ändelsen -ä i både
obestämd- och bestämd form. I några sällsynta fall finner man
ändelsen -ir. Ex. bugir = bågar.
SINGULARIS | PLURALIS | ||
OBEST. FORM | BEST. FORM | OBEST. FORM | BEST. FORM |
butt | buttn | buttä | buttä |
burk | burken | burkar | burkarna |
kaniv | knaivin | knaivä | knaivä |
kniv | kniven | knivar | knivarna |
spaik | spaitsin | spaikä | spaikä |
spik | spiken | spikar | spikarna |
kasung | kasundsin | kasungä | kasungä |
päls | pälsen | pälsar | pälsarna |
Feminina substantiv (f) får i bestämd
form singularis någon av ändelserna -a, -i, -tsi,
eller -dsi (Obs. Tonande vokaler).
I pluralis är ändelserna -ur och -ä i bägge
formerna. Omljud förekommer i vissa fall.
SINGULARIS | PLURALIS | ||
OBEST.FORM | BEST.FORM | OBEST. FORM | BEST. FORM |
kulla | kulla | kullur | kullur |
flicka | flickan | flickor | flickorna |
grå | gråni | gränä | gränä |
gran | granen | granar | granarna |
buok | boutsi | buokä | buokä |
bok | boken | böcker | böckerna |
keling | kelindsi | kelingä | kelingä |
gumma | gumman | gummor | gummorna |
Substantiv i neutrum (n) for i bestämd
form singularis någon av ändelserna -t, -ä och (i enstaka
fall) -tsä.
Bestämd form pluralis får någon av ändelserna -i, -ni och -tsi.
Obestämd forn är lika i singularis och
pluralis.
SINGULARIS | PLURALIS | ||
OBEST. FORM | BEST. FORM | OBEST FORM | BEST. FORM |
trai | trait | trai | traini |
träd | trädet | träd | träden |
muot | muotä | muot | muoti |
mugg | muggen | muggar | muggarna |
daik | daitsä | daik | daitsi |
dike | diket | diken | dikena |
DEN OBENSTÄDA ARTIKEL - sv. en, ett - heter
på Våmhusmål:
jenn | framför maskulina substantiv |
ex. jenn knaiv - en kniv. jenn est - en häst. | |
je | framför feminina substantiv |
ex. je keling - en gumma, je group - en grop. | |
jett | framför substantiv i neutrum |
ee. jett trai - ett träd, jett ausa - ett hus |
PREPOSITIONER som fe = för, millå =
mellan, nest = hos, ati = i m.fl. styr dativ (huvudsakligen
märkbart endast i pluralis)
Itta i noð fe pojkum = Det här är något för pojkarna.
An stuoð millå trainum = Han stod mellan träden.
Diem a we nest krippum = De har varit hos barnen.
Å a we ati bymm = Hon har varit i byn.
Adjektiv får framför såväl maskulina- som feminina substantiv i singularis någon av ändelserna -a (ev. -an) och -ga.
Framför substantiv i neutrum singularis förekommer ändelserna -it, -t och -ut. Ett undantag utgör ordet li:tä = litet, som får ändelsen -ä.
Framför substantiv i pluralis får adjektiven
ändelserna -u och -ä.
SINGULARIS | PLURALIS |
jen stu:r ka:r | flierä stu:rä karä |
danda stura ka:rn | diemda stu:rä karä |
jett stu:rt trai | flierä stu:rä trai |
eða stu:ra trait | diemda sturu traini |
je laung keling | flierä laungä kelingä |
doða launga kelindsi | diemda laungä kelingä |
jett laungt brä:ðä | flierä laungä brä:ðä |
eða launga brä:ðä | diemda laungu brä:ði |
jenn dritun pojk | flierä dritugä pojkä |
danda drituga pojtsin | diemda dritugä pojkä |
jett fi:nt buord | flierä fi:nä buord |
eða fi:na buordä | diemda fi:nu buordi |
je kusulin stuga | flierä kusuligä stugur |
doða kusuliga stuga | diemda kusuligä stugur |
jett liött ausa | flierä liötä aus |
eða liöta ausa | diemda liötu ausi |
jenn li:tn stie | flierä lislä stienä |
danda lissla stienn | diemda lisslä stienä |
jett li:tä trai | flierä lisslä trai |
eða lissla trait | diemda lisslu traini |
Adjektiens komparation skiljer sig normalt inte
nämvärt från sina rikssvenska motsvarigheter.
laung - laingä - laingst | sma:l - smalära - smaläst |
stutt - stuttera - stuttäst | staðun - staðugära - staðugäst |
PERSONLIGA | |
Subjektsform | Objektsform |
jag | ig, i (framf. Kons.) | mig | mi |
du | du, ðu (efter vokal) | dig | ði |
han | ann | honom | ånum |
hon | å | henne | änä |
den, det | eð | den, det | eð |
vi | wi:ð | oss | woss |
ni | i:ð | er | ick |
de | diem | dem | ðiem |
POSSESIVA
min, mitt, mina | männ, mett, mainä |
din, ditt, dina | dänn, dett, dainä |
hans | ånumäs |
hennes | änäs |
vår, vårt, våra | wuor, wourt, wuorä |
er, ert, era | ickä |
deras | diemmäs, diöras |
DEMONSTRATIVA
den här | issn (m), issu (f) |
det här | itta |
de här | isä |
den där | danda (m), doða (f) |
det där | eða, ðiö, diöða |
de där | diemda |
FRÅGANDE
vem | ukin (m), uku (f) |
vems, vilkas | ukinäs, ukumäs |
vilka | ukä |
vad | wänn |
var | war |
vart | wert |
OBESTÄMDA
ingen = indsin | intet = intä | inga = ingä |
någon = nån | något = noð | några = nogä |
alla = ollä | allt = ollt | andra = odrur |
annan = ellä | annat = ellä | andra = ellä |
Genitiv förekommer eg. Endast i samband med
substantiv som betecknar levande varelser samt vid egennamn.
Ändelsen är då -äs, men man finner även ändelserna -as, is,
-s och -us.
SINGULARIS | PLURALIS |
estnäs = hästens | estumäs = hästarnas |
tsy:rnäs = kons | tsy:numäs = kornas |
eldsinäs = älgens | elgumäs = älgarnas |
fallas = fars, pappas | |
munus = mors, mammas |
Egennamn: Evertäs pojk, Matsas korg, Ulovis
brour, Gretus buok.
När det gäller övriga substantiv uttrycks
ägande med hjälp av olika omskrivningar.
Verb förekommer i ordlistan i tre former:
infinitiv, imperfektum och particip.
INFINITIV | IMPERFEKT | PARTICIP |
baita = bita | biet = bet | biti = bitit |
kåita = springa | kåitäd = sprang | kåitt = sprungit |
kumå = komma | ka:m = kom | kä:mi = kommit |
lågå = laga | lägäd = lagade | lågå = lagat |
sicka = sjunka | sock = sjönk | suttsi = sjunkit |
Ordet inte heter på Våmhus int. I de fall föregående ord slutar på vokal bortfaller ofta i-et.
Jag har heter ig a. Har inte heter ánt. Emellertid förekommer även ett r efter a. Jag har kan sålunda heta ig ar. Ofta är det då fråga om att betona sv. har. Har inte heter då ar int.
I imperfektum av samma verb bortfaller också
ofta i-et. Ex. hade inte = ad´nt - men betonat har inte =
add´int.
Verbformerna avviker i sina böjningsmönster
ofta avsevärt från sina rikssvenska motsvarigheter. Man
konstaterar, som väntat, att de vanligast förekommande verben
är de mest avvikande.
Infinitivmärket (att) heter på Våmhusmål te eller ev. se.
Ex. se/te kåita = att springa, se/te jätå =
att äta.
HJÄLPVERB
te(se) a: | jag har | te(se) wårå | att vara |
PRESENS
ig a: | jag har | ig i: | jag är |
du a: | du har | du i: | du är |
an a: | han har | an I | han är |
å a: | hon har | å i | hon är |
eð a: | den, det har | eð i | den, det är |
wið am | vi har | wið irum | vi är |
ið avið | ni har | ið irið | ni är |
diem a: | de har | diem i: | de är |
IMPERFEKT
ig add | jag hade | i(g) wa | jag var |
du add | du hade | du wa | du var |
an add | han hade | an wa | han var |
å add | hon hade | å wa | hon var |
eð add | den, det hade | eð wa | den, det var |
wið addum | vi hade | wið warum | vi var |
ið addið | ni hade | ið warið | ni var |
diem add | de hade | diem wa: | de var |
PERFEKT
ig a aft | jag har haft | ig a we(ri) | jag har varit |
du a aft | du har haft | du a we(ri) | du har varit |
an a aft | han har haft | an a we(ri) | han har varit |
å a aft | hon har haft | å a we(ri) | hon har varit |
eð a aft | den, det har haft | eð a we(ri) | den, det har varit |
wið am aft | vi har haft | wið am we(ri) | vi har varit |
ið avið aft | ni har haft | ið avið we(ri) | ni har varit |
diem a aft | dom har haft | diem a we(ri) | de har varit |
PLUSKVAMPERFEKT
ig add aft | jag hade haft | ig add we(ri) | jag hade varit |
du add aft | du hade haft | du add we(ri) | du hade varit |
an add aft | han hade haft | an add we(ri) | han hade varit |
å add aft | hon hade haft | å add we(ri) | hon hade varit |
eð add aft | den, det hade haft | eð add we(ri) | den, det hade varit |
wið addum aft | vi hade haft | wið addum we(ri) | vi hade varit |
ið addið aft | ni hade haft | ið addið we(ri) | ni hade varit |
diem add aft | dom hade haft | diem add we(ri) | de hade varit |
te/se werd | att bli(va) | te/se sku | att skola, ämna |
PRESENS
i(g) werd | jag blir | i(g) ska | jag ska |
du werd | du blir | du ska | du ska |
an werd | han blir | an ska | han ska |
o.s.v. | o.s.v. | o.s.v. | o.s.v. |
wið werdum | vi blir | wið skum | vi ska |
ið werdið | ni blir | ið skulið | ni ska |
diem werd | de blir | diem sku | de ska |
IMPERFEKT
i(g) ward | jag blev | i(g) skuld | jag skulle |
du ward | du blev | du skuld | du skulle |
an ward | han blev | an skuld | han skulle |
o.s.v. | o.s.v. | o.s.v. | o.s.v. |
wið wardum | vi blev | wið skuldum | vi skulle |
ið wardið | ni blev | ið skuldið | ni skulle |
diem ward | de blev | diem skuld | de skulle |
PERFEKT
ig a wordi | jag har blivit | ig a sku | jag har ämnat |
du a wordi | du har blivit | du a sku | du har ämnat |
an a wordi | han har blivit | an a sku | han har ämnat |
o.s.v. | o.s.v. | o.s.v. | o.s.v. |
wið am wordi | vi har blivit | wið am sku | vi har ämnat |
ið avið wordi | ni har blivit | ið avið sku | ni har ämnat |
diem a wordi | de har blivit | diem a sku | de har ämnat |
PLUSKVAMPERFEKT
ig add wordi | jag hade blivit | ig add sku | jag hade ämnat |
du add wordi | du hade blivit | du add sku | du hade ämnat |
o.s.v. | o.s.v. | o.s.v. | o.s.v |
Verbens 1:a- och 2:a person pluralis slutar
alla i samma tempus på -um resp -ið. Ett undantag finns,
nämligen verbet a: (ha), som i 1:a person pluralis slutar på
-m.
Ett antal verb har omljud -å i infinitiv blir ä i imperfekt.
Ex. båkå - bäkäd, målå - mäläd,
skråpå - skräpäd, tålå - täläd.
KONJUNKTIV uttrycks genom en form av
verbet a: (ha).
An ädd sku fårå a Stockola = Han skulle (borde) fara till Stockholm.
Wið äddum sku d3ärå so = Vi skulle (borde) öra så.
Ið äddið kämi fe: te sta:na = Ni hade
blivit tvungna att stanna.