Nov 142014
 

November… Aha, nu fattar jag!.. Igen!.. 🙂

November är naturligtvis den dötrista månaden då man blir året äldre varje år…
Kanske tur de för utan november så skulle man alltså leva i evigheters evighet… 😉

November och mitt år går mot sitt slut.
November är den månad där bara minnen får mej att stå ut….

Skrev faktiskt en dikt om trista november hösten 2007…

Mitt år…

I mörka november är mitt liv så grått.
Mitt hjärta gråter och allt är kallt och rått.
Himlarna är korta och nätterna så långa.
Det är svart och lyckan svår att fånga.
Mitt sinne regnar och lidelsen har flytt.
Jag lever på minnen och allt som nåt betytt.

De kommer en vinter som är så vit o grann.
De kommer en vår som är så skön o sann.
De kommer en sommar med himmel ljus o lång.
De kommer en höst med toner som en sång.
En tid att leva med alla mina sinnen.
En tid att älska och få vackra minnen…

Första advent och lusten åter vänder.
Snö gör allt rent och ljusen vackert tänder.
Mitt år föds och hjärtat börjar värma.
Mitt sinne lyfts och jag känner lyckan närma.
En härlig tid och jag vaknar ur min dvala.
Mörka tankar flyr, de känns mer banala.

De kommer en vinter som är så vit o grann.
De kommer en vår som är så skön o sann.
De kommer en sommar med himmel ljus o lång.
De kommer en höst med toner som en sång.
En tid att leva med alla mina sinnen.
En tid att älska och få vackra minnen…

– – – – –

Och om ett par veckor är det nyårsafton!.. Min alldeles egna nyårsafton 🙂


Related posts...